Efter en helgen började min röst försvinna lite.. Men idag är den helt väck och jag fick lov att stanna hemma från skolan. Har inte tid att bli förkyld på riktigt.. Så idag blir det ett antal koppar med te och bara vila. 

 

 

I onsdags tatuerade jag mig för fjärde gången. På revbenen denna gång, vilket gjorde riktigt ont. En Håkan Hellström textrad som berört mig mycket. "Man måste dö några gåner innan man kan leva". 

 

Efter en låång vecka utan träning pga. tatueringen fick jag äntligen träna igen, eller ja egentligen inte men jag gjorde det ändå! Så nu är jag tillbaka till rutinerna med skola, träning, plugg och bowling igen. Skönt!

 

Så tror jag vi alla kände när det var dags för skola/jobb efter julledigheten. Nu är skolan igång igen på riktigt och det var verkligen skönt med helg igen efter bara tre dagar i skolan. Helgen har spenderats tillsammans med Mathias. I fredags var jag och tränade på kvällen och gick sedan hem till Mathias för att laga middag tilsammans, kycklinggryta med curry. Och igår firade vi att vi tillbringat ett år tillsammans. Jag lagade middag och vi såg på den nyaste Beck filmen. En riktigt mysig helg som avslutades med ett Kondition och styrke-pass på gymmet. Nu är jag helt slut och ska ladda om för en ny lång vecka i skolan full av uppgifter och plugg. Men också massa träning och äntligen bowling igen. 

 

Jullovet rullar på och julen är över. Jag hade en bra och mysig jul som alltid med god mat och paket.

 Jag vet typ inte vilken dag det är eller någonting. Allt bara rullar på som vanligt. Jag tränar, äter, sover och umgås med Mathias i princip. Jag hinner inte med så mycket mer. Men det är inget jag klagar över. 

 

 

 

Under en natt ändrade jag i princip på hela mitt liv, från att bara äta struntmat, godis och läsk, och inte träna någonting alls typ. Till att nu träna ca 5 gånger i veckan och äta bra igen. Jag ändrade på allt så pass fort att jag själv knappt hängde med. Men nu är jag kommit igång och får inte ge upp denna gång (som man alltid säger). Jag är redo att må bra och vara nöjd med min kropp nu!

 

Som rubriken lyder stressar jag igenom mina dagar. Jag vet knappt vad jag gör på dagarna, jag bara gör. Jag är som en robot. Lägger inte ner särskilt mycket själ i någonting jag gör. Varken i skolan, när jag tränar, bowlar eller vad som helst. Rätt drygt ändå, att tiden går så fort samtidigt som den står still. Typiskt november - mörkt, kallt och bara jobbigt. 

 

Ett av två prov den här veckan är klara. Efter torsdag har jag endast inlämningsuppgifter kvar vilket är skönt för jag behöver paus från skolhetset nu.. Jag behöver jullov.. trots att det nyss var lov. skoltrött beskriver mig ganska bra.

 

Idag fyller en väldigt speciell person år. Inte vilken person som helst utan den snällaste, bästa, och underbaraste personen jag har. Därför vill jag säga grattis till min älskade pojkvän på hans 19 års-dag. Jag älskar dig <3

 

Jag vet att jag skrev ungefär samma sak på facebook för någon vecka sedan. Men jag känner att jag vill skriva det här med..

 

För 1 211 dagar sedan träffades vi för första gången och. Jag träffade den människan som tagit mig upp från botten och från allt som kan såra mig. Han som alltid finns där för mig även om jag bara skrapat mitt knä. Mitt liv ändrades drastiskt när han kom in i mitt liv. Helt plötsligt kände jag inte igen mitt beteende.
Jag förstod inte riktigt vad som hände med min kropp och mina känslor. Man tror sig veta vad kärlek är, tills man på riktigt blir träffad av den. För så var det, den kom som en blixt från himlen och jag visste aldrig hur underbart det kunde vara.. sedan den dagen vi har vi pratat varje dag.
Alla dessa nätter när vi smsade med varandra och alla våra samtal och promenader, våra historier, tankar och känslor. Det var då något växte inuti mig, att han brydde sig om mig och värderade mina åsikter.
Den längtan jag kände och fortfarande känner, av ett sms/samtal av honom. Jag saknade honom vareviga sekund vi inte pratade med varandra, och så är det fortfarande.
Det var hans personlighet som fick mig riktigt på fall. Hur han behandlar mig, hur han lyser upp med sin närvaro var han än går och hur han får mig att skratta som ingen annan.
Sen dess har jag fått uppleva hans skratt, gråt, besvikelse, önskan, glädje, drömmar och rädslor. Jag har peppat honom till jobb, tröstat, blivit tröstad, gett lyckosparkar, hatat och älskat och delat sjukt många minnen med honom.
Och varje natt har jag somnat med vetskapen om att den bästa jag vet tycker att jag är den bästa han vet. Han har funnits vid min sida i vått och torrt.
Och för 256 dagar sedan så tog vi steget och blev mer än bara vänner, det blev VI.
Att få skapa en vacker kärlekshistoria med honom är det bästa och mest otroliga sak jag gjort. Motgångar och medgångar, ja det är sådant man få räkna med. För på grund av vad som tidigare hänt och vi gått igenom så är vi de människor vi är. Hur kan man någonsin beskriva med ord de känslor som snurrar runt i kroppen så fort jag tänker på honom?
Inte bara det att jag blir vimmelkantig, knäsvag, skakig, blyg och glad, men resten? Hur ska jag förklara resten?
Att kunna älska någon från djupet av sitt hjärta är inte så svårt, det gäller bara att hitta rätt person, men att kunna älska någon för alla bra sidor och dåliga sidor som personen har det är en konst. Allt jag lärt mig genom åren om mig själv, hur otroligt mycket jag växt som person och hur man kan bli mer förälskad i en person när man trodde att det inte gick.
Hur två olika människor kan bygga upp något som blir ett.
Min bästavän, min prins, min pojkvän, mitt allt, som alltid finns där oavsett och som aldrig skulle få för sig att gå bakom ryggen på mig eller såra mig.
Så fort jag tänker på hur bra han är så kommer nästan tårarna. Tänker ofta på hur fin han är, hur UNDERBAR han är.
Att jag, just JAG fick honom och har fått ha honom vid min sida i alla dessa dagar. Det är nått som slår allt och att veta att han vill ha en framtid med mig gör mig till den lyckligaste människan på denna planet.
Även om vi kanske bråkar och säger dumma saker till varandra ibland (även om det nästan aldrig händer) så vet jag att han vet att han finns i mitt hjärta och att jag älskar honom mer än allt annat.
Det finns så mycket med Mathias som man älskar, han är snäll, rolig, han får mig alltid att skratta. Han är väldigt kärleksfull, det går inte att inte känna sig älskad av honom.
Han har en personlighet som ingen har, han har ett hjärta av guld, hans famn är alltid öppen för mig och den värmer som ingen annan.
Vi har alla dåliga och bra sidor och jag älskar alla hans sidor.
1199 dagar tillsammans och jag kan fortfarande inte beskriva mina känslor som jag lever med dagligen. Att ha honom sovandes bredvid mig gör mig lugn och glad. Min skyddsängel. Som skyddar mig från det onda och tar fram det goda.
Som ser efter mig och gör det rätta, i alla lägen. Han är så underbar. Jag älskar när han pussar mig, när han kramar mig och när han ligger och vakar över mig när jag ska sova,
när han kramar om låter mig somna i sin famn och när han torkar mina tårar.
Vad skulle jag göra utan honom? På riktigt, vad i hela världen skulle jag göra utan dig Mathias? Jag är inte komplett utan dig och det kommer jag aldrig bli. Du är min andra hälft och min bästa vän, min pojkvän.
Nu vet jag vad jag vill med min framtid, så länge jag får dela mitt liv med dig kommer jag inte kunna bli lyckligare.
Tack för att du är den du är och för att du står vid de saker du tycker och tänker.
Och förlåt om jag ibland inte tänker hela vägen, men åt alla håll och kanter så är jag bara rädd att förlora dig.
Jag vet mycket väl att det finns saker med mig som jag kanske borde ändra, men vad skulle det göra? Då är inte jag mig själv och det är ju ändå mig du älskar. Hur skulle vi kunna leva utan våra småbråk som är totalt onödiga men som efteråt stärker oss? Hur skulle vi kunna utvecklas?
Jag vet att du älskar mig för den jag är, och jag är så tacksam för det.
Mitt liv har inte varit det lättaste och det finns många saker jag önskar ha varit annorlunda men nu mår jag bra. Inga fler tårar för mitt förflutna.
Även om det är sjukt jobbigt med skola och andra saker så känner jag för första gången på flera år att jag lever nu. Vi har så mycket framför oss, Mathias Lindberg, mitt liv, mitt allt, mitt hjärta , om du bara förstod hur mycket jag älskar dig.

Idag var nog första dagen som jag kan hålla med folk om att hösten kryper sig fram och omringar oss alla. 

Mina dagar nu för tiden är väl som vanligt, skolan tynger ner. Bowlingen piggar upp en, vännerna ger en styrka medan sömnen och maten gör att man orkar. Men sedan kommer man tillbaka till skolan och all fysik, matte och engelska. Det är hets inför prov och redovisningar, vi får god tid på oss men ändå sparar man det ändå till sista dagen. Så har det alltid varit och kommer antagligen förbli så.

 

Ca. fyra veckor kvar till höstlovet, fyra veckor kvar tills man får pusta ut någorlunda i en vecka. Det känns välbehövligt redan nu..

 

Något mer som känns behövligt just nu är att få komma bort, långt här ifrån..

Men också att komma igång med träningen för att få må och se ut som man vill.. som alltid är lika svårt när man väl har kommit ur form. Men aja, bara att kämpa på!

 

 

Nu har skolan dragit igång och rutinerna börjar falla på plats. På torsdag börjar vi med riktiga schemat som börjar med sovmorgon. Tror det kommer bli ett tufft men ganska roligt år!

 

Sommaren har gått så sjukt fort. Det är bara en vecka kvar tills jag sitter på bussen mot Falun som nu mera heter 132 istället för 70 som den alltid gjort. 

Jag har hunnit med mycket under den här sommaren. Allt började med Mathias och Billys student. Självklart var jag i Falun och kollade på både mösspåtagningar och utspring. En vecka efter det var det dags för midsommar som firades på samma plats som de senaste tre åren, i Leksand. Efter ytterligare en vecka bar det av mot Bråvalla. Och som vanligt fick jag med mig den årliga sommar/bråvalla-förkylningen hem. Hostan sitter i än, men det var det värt. Förutom det har jag varit på Dalhalla och sett både Scorpions och P-Floyd, jobbat uppe på gokarten, badat, fiskat, fikat, gått på bio, killat på bilar under CCW, fyllt år och umgåts med vänner. 

 

Nu laddar jag om för det tyngsta åren på gymnasiet, tvåan. Med massor av ångest på grund av att jag kommer ha en höst full av matematik och fysik försöker jag ändå vara lite positiv. Jag kommer ju ha nått att göra på dagarna, och hela kvällarna.. 

 

Nu väntas bara fyra dagar med jobb denna vecka. 

Efter en månads sommarlov tänkte jag visa att jag faktiskt är vid liv. Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Mathias och Billy har tagit studenten, självfallet bjöd jag min älskling på champangefrukost på sängen innan han åkte till skolan för sista gången. Efteråt blev vi bjudna på mysig studentmiddag och jag stod för fikat-vilket resulterade i två studentmöss-tårtor med penslar och rollers på. Precis när all studenthets hade lagt sig var det dags för mina första dagar på jobbet och efter det midsommar. Midsommarafton spenderades i Leksand med mina närmaste vänner, precis som de senaste två åren. Sedan åkte jag på en dunderförkylning som vanligt efter midsommar. Dock var jag rätt förberedd eftersom jag är sjukt runt vecka 27-28 varje år. Men som vanligt är jag dum nog att inbilla mig själv att det fortfarande är en bra idé att åka på festival. Jo visst, kul var det i alla fall. Jag tappade rösten på torsdag kväll och idag(torsdag) har den fortfarande inte kommit tillbaka helt. 

Ska jag sammanfatta Bråvalla med några ord skulle det nog vara: pizza, Festis, hosta, leriga skor och regn. Hela heögen var så sjukt bra. Bra musik, skräpmat haha.., få umgås med dom jag älskar och trängas i en 90-säng med Mathias. Det kanske inte låter så bra, men det var det verkligen. 

Efter Bråvalla har jag jobbat och kollat på Orange is the new black. Jag är helt fast och har snart kollat igenom båda säsongerna, det kan vara bland det bästa jag sett. 

Nu vankas helg med mys sedan en veckas jobb. Jag klagar inte, jag måste ha ett av världens bästa jobb! 

Har förresten blivit lila-hårig igen då jag kommit underfund med att jag trivs nog lite bättre i konstiga hårfärger ändå..

Sista veckan innan avslutningsveckan. Idag hade jag bara två lektioner och imorgon troligen inga alls.

Under ledigheten förra veckan umgicks jag med Mathias och var på Stockholm Fields och såg Metallica, Slayer och några andra band. Självklart började regner ösa ner när vi kom till festivalområdet. Dyngsura och iskalla gick vi runt där inne hela dagen. Så det är ett under att jag inte har blivit förkyld.

 

Metallica var sjukt bra, vi stod allra längst fram vid scenen och de spelade alla låtar som publiken hade röstat fram innan festivalen. Vi sov på hotell och åt hotellfrukost (<3). Sedan shoppade vi och åkte sedan hem.

 

Idag har jag invigt min nya glassmaskin och kollat på Game of thrones. Kan dock inte avgöra vad jag tycker om serien då jag inte riktigt förstår allt. Men det visar väl sig lite längre fram.

 

Nu är det läggdags, godnatt!

 

Äntligen är stressen snart över för den här gången. Med tanke på att jag bara haft två lektioner i måndags och sen varit ledig resten av veckan så har jag nästan sommarlov redan.

Första året på gymnasiet har gått så otroligt fort. Det har varit riktigt tufft men trots det så är nästan alla mina mål uppnådda! Bara det att jag har klarat av det kämpigaste året när det kommer till min linje. Jag ska inte överdriva, vi har haft det oerhört slappt för att gå en av de jobbigaste linjerna enligt många. Jag vet inte om det är för att vi jobbat ikapp och förtjänat det eller om folk bara har överdrivit? Nog har vi haft det bästa schemat på skolan och får antagligen igen det kommande år, men ändå. Bara den glädje jag känner inombords när jag vet att jag har klarat av två matematikkurser under det här läsåret, bättre än vad jag trodde också. Det får allt annat att kännas lite lättare. Från att gå till skolan med ont i magen över att ha matte varje dag och att knappt förstå vad läraren pratar om, till att idag nästan tycka det är roligt. Jag har till och med valt till matematikkurser som inte är obligatoriska. Jag är så stolt över att jag klarat det här trots att jag under hela höstterminen ville byta båda skola och linje eftersom jag inte alls vet vad jag vill gå och kände att jag ”slösade bort” min fritid när jag satt hemma och räknade matte varje dag efter skolan. Men nu när jag sitter här två veckor innan avslutningen och är klar med ALLA uppgifter vi ska ha gjort så känns det ganska bra. Jag har ju tid nu att göra det jag vill när alla andra stressar för att få allt klart i tid.

Och nu är jag mer än redo för sommar och värme! Jag längtar efter sena varma sommarkvällar med vänner och alla festivaler. Hård- och inderock live. Nog för att förra sommarens festivalsommar är svårslagen men den här börjar riktigt bra med Metallica i helgen med mina närmaste!