De senaste dagarna eller veckorna har mycket tankar snurrat i min skalle .

Jag har försummat många delar av mitt liv de senaste åren och bloggen är definitivt en av dem.
Jag vill prata lite om det här med att må dåligt. Vi alla mår dåligt någon gång, så är det bara. Jag kommer nog aldrig berätta allt i detalj på bloggen vad som fått mig att må dåligt
detta bara är en blogg, inte hela mitt liv.

Den senaste tiden har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om hur mycket ens inre faktiskt kan klara av. Hur stark man kan vara om man verkligen vill. Jag vet att det är tack vare allt jag gått igenom som gjort mig till den jag är idag och fått mig att klara av allt jag gjort hittills. Och jag är så jävla glad för det. Jag är på väg upp. Och jag har bestämt mig för att jag SKA ta mig så högt upp som jag bara drömmer om.

Man ska aldrig någonsin låta någon trycka ner en. Jag är så arg på alla typer av kränkningar. Jag vet hur det är att bli utsatt. Jag började tro på allt vad de andra sa. Vilket ledde till ett helvete och även om jag idag är lite mer säker på mig själv, så försöker jag inte ta åt mig av skit av andra längre så finns det fortfarande repliker i min hjärna. De kommer då och då och försöker trycka ner mig, och det är så mycket svårare att hantera. Men jag gör det bästa av det. Det kan hjälpa med att bara berätta för en fin vän eller prata med någon man har förtroende för. Inget behöver egentligen förändras men bara att berätta för någon kan göra att allt känns lite lättare iallafall.
Jag tycker att det är svårt att prata med folk om mina dåliga stunder och hur jag mår osv. Men att må dåligt är ju inget konstigt egentligen eftersom, som sagt, vi alla gör det någon gång. Vi kan inte alltid må bra och man måste må sämre någon gång för att kunna känna glädje över saker och ting.

En sak som jag också vill tillägga är att om någon väljer att prata med dig om något som för den personen är väldigt jobbigt, lyssna! Lyssna lyssna lyssna. Tänk på att den personen samlat mod till att vända sig just till dig men kanske ändå inte får fram allt som han/hon egentligen vill ha sagt. Ta det på allvar. Lyssna. Säg aldrig bara "jaha okej, vad jobbigt" utan försäkra dig om att personen är okej och om inte, lyssna - stötta - hjälp. Att bara finnas där är så otroligt viktigt.

Jag är så arg på människor som försöker trycka ner andra. Vare sig det är någon okänd person på nätet, klasskompis, exflickvän/expojkvän eller en pappa/mamma. Hur kan man utsätta någon annan för kränkningar. Hur kan man vilja trycka ner någon annan. Jag förstår inte det, och kommer nog aldrig att göra det heller.
Ni ska inte låta andra människor trycka ner er. Vare sig det är en kompis, någon okänd, dina föräldrar eller någon annan. Låt de aldrig få dig att må dåligt, det är inte värt det. Våga säg ifrån när det känns fel så som jag gör idag. Det tog många år för mig för att våga säga ifrån, och ibland känner jag mig hemsk. Men det är värt det, för ingen ska få sätta sig på mig längre. Och inte på er heller! Och när livet känns tungt kom ihåg att det går att ta sig igenom det, hur ont det än gör. Att skada sig själv på något sätt hjälper inte. Aldrig.

Jag vill säga nu en gång för alla att må psykiskt dåligt är ingenting man bara ”gör” något åt. Jag blir så oerhört frusterad när folk säger ”men gör nåt då!” eller ”du som är ung ska väl inte vara trött och må dåligt.” Men JO. Unga mår också skit. Unga kan gå in i väggen, få panikattacker, ha ångest och deppresion.
Ibland orkar jag knappt utanför dörren. När jag väl går ut för att träffa en vän, handla eller vad som helst ser ni en oftast mig som normal. Men jag skakar på insidan. Jag kan må bra ena dagen för att inte orka gå upp nästa.
När man mår kasst och livet inte är så jäkla kul ser man människors rätta färger och man vet vilka som alltid kommer att stå vid ens sida. Jag är även trött på hyckleri och folk som tror sig veta bäst, de behöver inte min energi mer.

Jag kan förstå att det är svårt att förstå hur en person ena dagen mår bra och dagen efter inte vill leva Av någon anledning och tyvärr tror många att man kan säga va de vill till en som mår psykiskt dåligt. Ingen väljer att må psykiskt dåligt, ingen vill leva ett liv där man ena dagen planera sin framtid och andra sin begravning.
Jag kan säga efter så många tankar som funnits och efter att så otroligt många har hjälpt mig, hjälpt mig att förstå så kan jag säga att Just idag Är jag så otroligt lycklig och mår bra, glad för allt jag har och för alla människor som finns runt mig. För nu vet jag vad jag vill med mitt liv. Hur JAG vill leva det. För jag har Bestämt mig för att inte ta nån skit mer! Ni får försöka hur mycket ni vill. Nu ska jag leva mitt liv och ingen annan ska komma och trycka ner mig. Jag vet vad jag mår bra av och jag gör vad jag vill.
Finns ingen ide att titta bakåt, det som varit har varit. Framtiden är den som viktigast just nu.

Bara att ha Känslan att känna sig älskad, känns så jäkla underbart, att man äntligen kan försöka må bra. Se en framtid känns underbart. Känna att allt känns kanon och att våga leva vidare i ett underbart liv. De är en sån underbar känsla och känslan av att man mår så bra som man typ inte mått på så länge. Känns skönt att kunna släppa allt bakom ryggen. Bättre än inget. Livet går vidare och de har ja insett nu eller ett tag som sagt. Underbart att slippa tänka tillbaks på allt skit som hänt och bla bla.

Vänner är nästan som kärleksförhållanden förutom att vänskap är utan kladd om man ska uttrycka sig på det sättet. Vänskap är ömtålig men är den stark klarar den det mesta.

Jag har världens finaste vänner, riktigt fina vänner runt mig just nu, nya och gamla som har återvänt. Vare sig dom står mig riktigt nära eller inte alls lika nära så är dom helt otroliga. Att ha folk man kan vända sig till, folk som bryr sig om att höra av sig även när det inte är en fredag kväll, människor som kan få mig att må bra, få mig att skratta. Att ha folk som bryr sig runt en är ju bara helt underbart
I höstas fann jag en ny vän, en vän som jag tycker sjukt mycket om, vi fann varann direkt, vi kan sitta och prata i fler timmar om allt mellan himmel och jord. En vän som förstår mig och alltid finns där. Jag känner att jag aldrig behöver känna mig ensam. För han finns där. Vi umgås hela dagarna i skolan och vi har så sjukt roligt ihop. Jag hoppas att vi kommer ha många galenskaper tillsammans framöver. Eller jag vet det. Du är världens bästa kom ihåg det!

Sen finns det en helt oslagbar vän som funnits där för mig i alla lägen. vad skulle jag göra utan dig? jag har försökt att flera gånger berätta för dig hur mycket du betyder men du vill inte att jag ska göra det därför gör jag det här.
Alla gånger jag haft det svårt har du varit den som fått mig att skratta igen, den som suttit vid min sida när allt har rasat runt mig. Personen som upplevt alla galenskaper med mig och verkligen fått mig att känna att jag levt. Att ha dig vid min sida är något utav det viktigaste i mitt liv, utan dig är jag inte mig själv.

Å sen till min lycka. Jag är så otroligt glad att jag träffat en så fin kille som honom, känner mig som den lyckligaste tjejen på jorden. Så lycklig som denna person lyckas få mig ,bara tanken på honom får mig att le. Känslan att vara med honom och känna att alla problem bara försvinner, få känna trygghet och lycka. Sättet han får mig att skratta på, sakerna jag ser hos honom som får mig att falla så hårt är helt oslagbart. Att träffa någon där jag känner mig bekväm, där jag kan vara mig själv, någon som kan förstå mig. Någon som verkligen bryr sig, som finns här för mig, som är ärlig mot mig, vad mer kan jag begära? Det känns som att mitt liv tog en helt annan vändning sen du kom in i det, du gjorde allt så mycket bättre.

Nu har skolan dragit igång och jag har nu långhelg, har gått två dagar i skolan och är redan helt slut. Vi har redan hunnit få en massa uppgifter och provdatum vilket inte var det trevligaste välkomnandet efter ett härligt jullov. Men sånt är livet. Tur att vi är lediga ofta och får jobba hemma! Under den här veckan har det inte hänt så mycket annat, mina bowlingträningar har äntligen kommit igång igen och jag har hunnit varit till gymmet ett par gånger. Ville bara visa tecken på liv. Tack o hej

 

2013 var ett händelserikt år, sommaren räddade hela året. I några veckor där i juli/augusti mådde jag riktigt bra, jag slapp tänka på allt och göra det jag älskar - stå längst fram vid en scen på festivaler. När folk pratar om 2013 tänker jag på tårar, kaos, skratt och hårdrock.  2013 har varit ett av de kämpigaste åren jag varit med om, jag har mått dåligt säkert halva året. 2013 startade med vårterminer på Rättviksskolan men miljontals nationella prov och nervositet inför antagningen till gymnasiet, plus att alla gick och små-planerade skolavslutningen. Jag ville verkligen där ifrån, mer än nånting annat. Som tur var gick våren fort och så stod vi där i kyrkan längst fram för sista gången. Jag kunde inte avgöra om jag var glad eller ledsen. Det bara var som det var. När i vi åt middagen på Stiftsgården låg en halvsorgsen känsla i luften samtidigt som alla bara ville "fira" vårat sista högstadie-sommarlov. Sommaren har jag redan skrivit ett separat inlägg om men den innehäll i princip BARA hårdrocks-festivaler. Vilket var min räddning. Jag fick se de band jag lyssnar på varje dag. Och helt plötsligt var sommaren slut och skolan började igen. Gymnasiestarten har jag också skrivit om så.. aa. Hösten gick däremot inte lika fort som våren. Hösten var tuff och skolan var inte lika kul att gå till längre, allt kändes tungt och jag ville byta linje och skolan. Men också byta bowlingklubb.. verkligen allt kändes skit. Men så vände det, skolan gick helt okej, jag kom igång med träningen och jag valde att stanna i Rättviksbowlingklubb vilket jag märkte var rätt val. Den här säsongen har jag utvecklats så otroligt mycket, det känns äntligen som att jag kommit nånstans undet hösten. Nog om hösten, min jul var väldigt bra och jag är sjukt nöjd över mina julklappar (inte för att det är det viktigaste men ändå). Till och med min nyårsafton var lyckad. Jag umgicks med folk jag tycker om och var faktiskt glad hela kvällen, rätt ovanligt faktiskt!  tack till alla som var med och gjorde dom bra stunderna under 2013 så pass bra som dom var.

 

Nu är ett nytt år här, och det här året kan bara bli BÄTTRE än 2013. Jag ska ge allt i skolan och i bowlinghallen. Men också ta tag i träningen igen som jag gav upp efter en kraftig förkylning vid höstlovet. Nog för att de flesta ska "komma igång med träningen" men jag vill verkligen nå mitt mål. När allt annat ska ha en ny start så tänkte jag att den här bloggen också skulle få det.

Gott nytt år allihop!