So close no matter how far

Äntligen är stressen snart över för den här gången. Med tanke på att jag bara haft två lektioner i måndags och sen varit ledig resten av veckan så har jag nästan sommarlov redan.

Första året på gymnasiet har gått så otroligt fort. Det har varit riktigt tufft men trots det så är nästan alla mina mål uppnådda! Bara det att jag har klarat av det kämpigaste året när det kommer till min linje. Jag ska inte överdriva, vi har haft det oerhört slappt för att gå en av de jobbigaste linjerna enligt många. Jag vet inte om det är för att vi jobbat ikapp och förtjänat det eller om folk bara har överdrivit? Nog har vi haft det bästa schemat på skolan och får antagligen igen det kommande år, men ändå. Bara den glädje jag känner inombords när jag vet att jag har klarat av två matematikkurser under det här läsåret, bättre än vad jag trodde också. Det får allt annat att kännas lite lättare. Från att gå till skolan med ont i magen över att ha matte varje dag och att knappt förstå vad läraren pratar om, till att idag nästan tycka det är roligt. Jag har till och med valt till matematikkurser som inte är obligatoriska. Jag är så stolt över att jag klarat det här trots att jag under hela höstterminen ville byta båda skola och linje eftersom jag inte alls vet vad jag vill gå och kände att jag ”slösade bort” min fritid när jag satt hemma och räknade matte varje dag efter skolan. Men nu när jag sitter här två veckor innan avslutningen och är klar med ALLA uppgifter vi ska ha gjort så känns det ganska bra. Jag har ju tid nu att göra det jag vill när alla andra stressar för att få allt klart i tid.

Och nu är jag mer än redo för sommar och värme! Jag längtar efter sena varma sommarkvällar med vänner och alla festivaler. Hård- och inderock live. Nog för att förra sommarens festivalsommar är svårslagen men den här börjar riktigt bra med Metallica i helgen med mina närmaste!

Wall Photos