Igår 06.49 gick tåget mot Sala som sedan skulle ta oss ner till Norrköping och Bråvalla. Runt halv tolv var vi framme i Norrköping och skulle försöka ta oss till festivalområdet som låg ca. 5 kilometer utanför stan på något sätt. Trotts all strejk i kollektivtrafiken kom det tillslut en buss som vi åkte med till området. Vi fick våra band och gick in, vi gick runt och kollade lite här och var för att fördriva tiden lite. Men det kändes fortfarande som en avoghet tills In Flames skulle spela, och det var det också.. Men tillslut så stod vi där längst fr. Alla tre. De var ett av de bästa band jag sett live. Allt var så sjukt bra trotts att det fortfarande regnade lite efter störtskuren som kom mitt i allt.

 

Därefter återstod det ca. en och en halv timmes väntan på rammstein, ja RAMMSTEIN! Deras spelning var så bra så jag egentligen inte ord till att beskriva det! Man måste se dem live för att förstå. Och det var fyrverkerier, eld och konfetti överallt!!  Idag har jag så sjukt ont i ryggen och i mina knän efter allt det här.

 

Efter regnskuren som var på eftermiddagen så var hela området som en stor lerpöl och där halkade jag runt med mina VITA Converse som var allt utom vita när jag kom hem idag. 

Natten/Morgonen spenderades på Norrköpingscentralstation med Billy och Jon då vi hade bestämt oss för att "dygna" och ta ett av de tidigaste tågen hem. Vi spelade lite finns i sjön, gick ett par varv runt stationen och jag spelade mobilspel medan de andra två sov. Så tekniskt sätt så är jag den enda av oss som har dygnat.. ;) 

 

Den känslan som jag fick i kroppen när tåget närmade sig Rättvik imorse när jag såg Långbryggan och kyrkan och allt sånt var inte rolig. För j*vlig faktiskt om man jämför med den känslan som jag hade på vägen ner och tiden i Norrköping. Jag älskar festivaler och konserter och sånt. För några helt främmande personer kan ställa sig och dansa eller sjunga med någon de aldrig träffat innan. Och jag trivs ännu mer desto längre ifrån Rättvik och allt skit som det innebär.. 

 

Den känslan jag hade igår vill jag ha varje dag, fy fan vad jag skulle vara lycklig och må bra då! Sen har jag tänkt på att allt folk tycker är en stor grej här hemma, t.ex. CCW, marknaden, Big Lake Run, Valborg och midsommar är väldig värdelöst. Det händer alltid samma sak här i ruttna Rättvik.

Just nu väntar jag bara på antagningsbeskedet om gymnasiet som kommer nästa vecka och att allt blir som jag vill, för då jäklar, börjar mitt nya liv! För så fort jag får möjligheten att sticka ifrån Rättvik så Sticker jag. För jag vill känna den där underbara känslan som nästan gör mig gråtfärdig..

 

Det är mycket som snurrar i huvudet som vanligt, men speciellt nu när jag sovit ca. 2 timmar av de 30 jag var borta. Nu ligger jag äntligen i min säng och jag ska verkligen sova ut imorgon bitti, för det behöver jag! 

Den som orkat läsa det här är värda en applåd *klapp* *klapp* *klapp*